Jaha, inte så mycket bloggande efter att jag började jobba märker jag. Man får prioritera här i livet helt enkelt. Det går bra på jobbet iallafall! Mycket att göra, dagarna bara springer iväg. Och på kvällarna skriver jag uppsats, när jag inte fuskar och typ gör en massa annat istället. Som att gå på Fredrik och Filips show Jakten på den försvunna staden, eller kanske äta Flammanburgare med tjejerna på Flamman. Eller kanske nåt helt annat. Jag kanske borde skriva mer på uppsatsen, men det löser sig ändå. Jag vill verkligen passa på att umgås med alla vänner här nu den sista tiden, för sen kommer det aldrig bli likadant igen. Det gör så ont i mig när jag tänker på det. :( Jag har alltid haft svårt med separationsångest och jag blir alltid lika ledsen när jag tänker på att saker och ting aldrig kommer bli detsamma igen. Det behöver väl inte alltid bli dåligt bara för det, men tanken på att jag inte kommer kunna träffa mina fina vänner så ofta som jag vill längre känns inte rolig. Har haft fyra helt fantastiskt roliga år här och jag ångrar mig inte för en sekund att jag hoppade på detta. Jag kan bara tacka Therese 19 år, som satt vid sitt skrivbord i Dublin och funderade vad hon skulle göra med sitt liv. Hon som inte visste alls vad hon ville göra och sökte in till ekonomutbildningar för att det lät bra och brett. Hon som trodde att hon skulle behöva hoppa av efter första kursen pga att hon inte skulle klara den. Hon som ändå tog mod till sig och hoppade på utbildningen när hon fick veta att hon kommit in. Är glad över att jag tog dessa beslut! Bra jobbat Therese 19 år :)

(Skulle ha postats i lördags, slänger upp det nu ändå) Sitter på Villevalla Pub med Natta och dricker öl. Spontant och alldeles, alldeles underbart! Det är ju ändå sista riktiga studenthelgen, bara att passa på :)